Gunilla Hellgren Media

Gunilla Hellgren Media

Om bloggen

Mest om firman och de patruller jag stöter på, bananskal man glider fram på och de kryss i rutan som jag lyckas sätta.

Dokumentärfilm

FramåttänkPosted by Gunilla 2015-12-10 13:48
Det känns kanske lite konstigt, att jag ska skriva om det som jag ska om skriva nu, med tanke på att jag valt att lägga det under kategorin "Framåttänk". Men när det handlar om berättande börjar det ofta med "Det var en gång...".
Så är det också nu.
När jag var sisådär 7-8 år gammal älskade jag att ligga under soffbordet när morsan hade stickjunta. Varför? Jo för att gillade att lyssnade till ljudet av stickor som gnisslande arbetade fram allehanda tröjor i syntetgarner. Visst, en och annan broderade på någon fin duk till syföreningsauktionen, men det arbetet gjorde inte så mycket ljud ifrån sig. Framför allt så tyckte jag om att höra alla berättelser om människor som inte var med. Skvaller kallas det vårdslöst ibland, men det var mer än så. Men man fick veta vad olika personer på bygden hade gjort och inte gjort. Det räckte inte bara med ord, utan det var ett dramatiskt berättande.
- Har du hört att Alma ska...
- Vet ni vad som hänt hos Larsson?
Det skulle köpas en ny bil, någon hade flyttat in eller fått jobb någonstans. Lindboms var klara med betgallringen eller så var det någon fest på gång. Under ett par timmar pågick berättarstunden tills jag nöjt somnade och blev uppburen till sängen.

Berättelser har alltid intresserat mig och har gjort att jag minns vad som sagts. Berättelser som är sanna och ärligt berättade med känslor fastnar. Därför gillar jag dokumentärfilmer. Idag väljer många att skriva sin biografi och ge ut boken, kanske på eget förlag. Tänk om de i stället skulle välja att göra en dokumentärfilm om det som hänt. Då är kostnaden jämförbar med en bok, men arbetsinsatsen för den som berättar betydligt mindre. Allt är möjligt!

Återkommer om det här, jag lovar!!




  • Comments(2)//blogg.gunillahellgren.se/#post37